Outlocked

This is not translated to english.

Skrivet 1992

Vaknar mitt i natten av ett fruktansvärt oväsen. Det är Cassandra (Quicksilver Sparkling Parade, shaded sköldpadd britt) som har tröttnat på att vara instängd i badrummet och försöker gräva sej ut. Hon bor där denna veckan med Mister, vår hane (Gr. Int. Ch. S*Esteticas Mister Moonshine, shaded silver britt). Hon löper nämligen och vi vill ha ungar. Mister är måttligt intresserad av Cassandra, och han hjälper henne att gräva, för hans mamma, Fia (Gr. Int. Ch. Sunshines Fia, chinchillabritt), löper också och HENNE vill Mister ha. Snacka om Oidipus-komplex!

Så småningom ger jag upp, går upp alldeles för tidigt och släpper ut Cassandra genom altandörren till rasthagen. Delilas (Gr. Int. Ch. S*Brittannicas Delila, blåcreme britt) fyra ungar smiter givetvis med ut. - Mina reflexer är inte vad de borde vara! Inom två millisekunder har Pralina, en av ungarna, upptäckt ett hål mellan nätet och rabatten (hålet fanns absolut inte där kvällen innan) och lika kvickt ålat sej ut genom det. PANIK! Dessvärre är även de andra tre ungarna smarta och fem millisekunder senare, är fyra ungar på språng i de fyra väderstrecken. -Ja, givetvis åt olika håll. PANIK x 4!!!! Vilt skrikande skrämmer jag Bernt ur sin sköna sömn och vi springer ut i morgonrockar för att jaga kattungar.

En morgontidig granne går förbi och rastar sin hund. Hunden stormskäller glatt och vill jaga/ leka med kattungarna. Ungarna visar sej än en gång vara listiga och springer som små skållade råttor rakt mot rasthagen och in igen genom samma hål. Bernt och jag pustar ut och går långsamt hemåt igen.

Innanför altandörren står Mister och skäller på oss för att han inte fick följa med ut. Och tro det eller ej, men katten har låst oss ute! Mister vet hur man öppnar dörrar, man trycker ner handtaget. Detta innebär att vi har fått skaffa amerikanska, runda dörrhandtag till kritiska dörrar som ska vara stängda. Nu har katten gjort detsamma med altandörren, men den LÅSES när handtaget trycks ner.

Så där står vi - utelåsta av en katt, iklädda enbart morgonrock, tidigt en söndagsmorgon. Givetvis har jag inte hunnit låsa upp ytterdörren och givetvis är grannen (som har reservnyckeln) bortrest. Vad göra? Ringa låssmed, polis, vicevärd?!! Nej, inte i första taget, de skulle ändå inte tro oss.

Kattungarna far som vissna löv in och ut ur hagen och vårt humör är långt under 0-strecket. Vi försöker prata Mister tillrätta, men han vill inte förstå. Han är ändå argare än vad vi är för att han inte får ha lika kul ute som han inbillar sej att vi har. Då faller Bernts blickar på kattluckan, men den är ju låst inifrån. Efter lite "pillande" lyckas han öppna luckan, ivrigt påhejad av Mister. Givetvis finns det inga möjligheter att nå handtaget trots alla ansträngningar. Verktyg! skriker Bernt som en kirurg, men inga "verktyg" i närheten är lagom långa. Försök själva med armen genom ett litet hål, öppna ett handtag som du inte ser eller når. Verktyget måste vara precis lagom långt. Men det verkade vara en framkomlig väg. Till slut, efter ca 20 minuters svärande, hårda ord och uppfiningsrikedom lyckades Bernt få upp handtaget med hjälp av ett gammalt kvastskaft med några fastsatta klädnypor på lämpligt avstånd.

Senare visade det sej att "reservnyckelgrannen" visst var hemma, tänk om vi hade vetat det tidigare!

Senare på dagen byggde vi om rasthagen lite för att undvika liknande rymningar. Under en fikapaus ringer det på dörren. Det är grannen ovanpå och de frågar oss om vi saknar en katt! De hade nämligen en okänd katt på sin balkong och de tyckte att den liknade våra "vita" katter (chinchilla/shaded silver). Mycket riktigt, Frida (S*Pymans Jule Frida, shaded silverbritt) saknades! Den förrymda katten hämtades hem. Det visade sej att hon hade klättrat upp på gallret, hittat den enda kvarvarande hålet (som vi efter fikarasten skulle laga med kycklingnät) och klättrat vidare upp till balkongen.

Numera är rasthagen hermetiskt tillsluten med nät nergrävt en bra bit i ytterligare en grannes rabatt (de såg mycket förundrade ut) och största masköppningen är 4 cm.

Kom inte och säj att man har tråkigt med katter! Kom heller inte och säg att britter är dumma och tröga katter!

Vid tangentbordet: Helmy och Bernt Nilsson, Esteticas.